En av utgångspunkterna i svensk avtalsrätt är att ett avtal är giltigt oavsett form. Principen att ett muntligt avtal är lika bindande som ett skriftligt är väl bekant hos de flesta. Vissa avtal kräver dock skriftlig form för att bli giltiga, t.ex. avtal om fast egendom.

I affärslivet har vissa typer av avtal standardiserats för att förenkla avtalsprocessen. På så sätt kan avtalshanteringen bli mer kostnadseffektiv och man slipper uppfinna hjulet gång på gång.

Om nu ett muntligt avtal är lika bindande som ett skriftligt och det finns både tvingande och utfyllande lagstiftning i Sverige som reglerar avtalsinnehållet. Varför ska jag som företagare lägga tid, energi och pengar på att ta fram ett väl avvägt avtal eller noga överväga motpartens avtalsförslag?

Om vi börjar med fördelarna med ett skriftligt avtal istället för ett muntligt. Så är det förstås självklart att det blir svårare att vid en eventuell tvist kunna bevisa vad parterna kommit överens om utifrån ett muntligt avtal, jämfört med ett skriftligt. Ett viktigare argument för ett skriftligt avtal är dock att parterna tar sig tid att tänka igenom vad det är man vill ha ut av ett samarbete. Avtalet blir då istället ett styrmedel för vad respektive part ska göra. Det blir ett levande dokument under samarbetet. Det är tyvärr alltför ofta som ingångna avtal hamnar i en pärm och inte alls stämmer överens med den verklighet parterna lever i. För att ett avtal ska fylla sin funktion måste det avspegla det som parterna kommit överens om och vara väl avvägt vad gäller risker, skyldigheter och rättigheter. Ett avtal där den ena parten målas in i ett hörn ger ingen bra grogrund för ett lyckat och långsiktigt samarbete.

Genom avtalsfriheten mellan näringsidkare kan vi begränsa vårt eget risktagande och balansera riskerna mellan parterna. Om vi t.ex. inte begränsar respektive parts skadeståndsansvar riskerar köplagens regler att bli tillämpliga. Det innebär att du kan bli skyldig att ersätta din motpart fullt ut för skada som du orsakar densamma inom ramen för ert samarbete.

Vad det gäller standardavtal är det förstås ett kostnadseffektivt sätt att reglera mellanhavande mellan parter och också kunna förskjuta risker åt det ena eller andra hållet. Tänk dock på att de flesta avtalssituationer är unika. Ett slentrianmässigt användande av ett standardavtal kan leda till att avtalet inte motsvarar den verklighet som parterna samarbetar utifrån. Ett sådant avtal förlorar ju i mångt och mycket en del av sin funktion. Många standardavtal är även konstruerade så att parterna själva måste tillföra avtalet vissa delar såsom parternas åtaganden. Om det inte görs haltar avtalet i viktiga delar och åter igen – ett sådant avtal kan få en mindre praktisk betydelse och leda till onödiga diskussioner mellan parterna och i förlängningen en tvist.

Ett skriftligt avtal som fördelar riskerna mellan parterna på ett välavvägt sätt ger är en bra grund för ett långsiktigt och lyckosamt samarbete. Något som de flesta företag strävar efter. Detta i kombination med ett visst mått av försiktighet när det gäller användande av standardavtal ökar sannolikheten väsentligt för goda långsiktiga kundrelationer!

Källa; CM Juridik AB

Maria Nyrén Ivarsson och Christina Arrhult Björk